Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Gods & blandat med Hector Rails Vd. Avsnitt 7 2021.

I årets sjunde avsnitt av Järnvägspodden fortsätter vi lägga vårt godspussel. Det blir flexibelt värre när vi går direkt på pudelns kärna och möter Claes Scheibe, Vd för Hector Rail, med frågor om hur livet som avtalskund och godsföretag lever 2021!

Det vi den här gången vill veta mer om är alltså hur det är att vara ett godsföretag på både den svenska och den internationella järnvägsmarknaden? Hur jobbar man med digitalisering och hållbarhet, vad betyder järnvägsåret och godstransportstrategin? Även om fokus främst ligger på det som skapar förutsättningar snuddar vi också på ämnet persontrafik eftersom vår gästs företag både har dragit och fortsätter dra personvagnar.

Lägg till ett önskemål om en ny roll, lite nyheter och ett uns snickesnack så blir det helt enkelt ett avsnitt med lite gott och blandat, eller snarare gods och blandat. Kanske din alldeles egen måndagsgodispod…

Transkribering av avsnitt 7 2021

NU AVGÅR JÄRNVÄGSPODDEN

Staffan Sporre: Hej och välkomna till årets sjunde  avsnitt av Järnvägspodden, Trafikverkets podcast för  dig i branschen med mig Staffan Sporre

Ulf Carlsson: … och mig Ulf Carlsson, och den här gången går vi till pudelns kärna, till en kund, för att lägga ännu en pusselbit för att teckna en bild av det område vi faktiskt pratat mest om under våren – nämligen godstransporter. 

Staffan Sporre: Ja, och nu vill vi höra lite om hur det är att vara ett godsföretag på järnvägsmarknaden, hur man jobbar med digitalisering och hållbarhet, vad järnvägsåret  betyder, och en hel del annat.

Ulf Carlsson: Den vi träffar är alltså Claes Scheibe, Vd för hector Rail, som ju är från Jönköping där du numer bor – är det något i den småländska myllan som skapar denna vurm för godsfrågor månne

Staffan Sporre:: Det vill jag kanske inte påstå, men vem vet. Och i samtalet kommer vi ju faktiskt in på persontrafik också – Hector drar ju bland annat även personvagnar – men fokus ligger främst på vad som skapar förutsättningar, som tex godstransportstrategi och näringslivspott.

Ulf Carlsson: Och så fick vi ju ett önskemål om en ny roll framförd, och du räckte upp handen och anmälde intresse.

Staffan Sporre: Breaking news…

Ulf Carlsson: Ska vi hålla vad vi lovat ska vi också säga något om planeringsläget – men vi spar på ljudspåren så istället för en gäst får du lägga ut texten. Men med det är vi lastade och klara, dags för dig att säga

Staffan Sporre: Välkommen till Järnvägspodden Claes Scheibe.

Claes Scheibe: Tack så mycket!

Ulf Carlsson: Ska vi börja med en kort presentation, vem är det vi har med oss idag?

Claes Scheibe: Ja, men absolut. Claes Scheibe heter jag, jag är då Vd för Hector Rail. 55 år, född i Jönköping men bor numera i Västerås. Gift. Två barn. Ingenjör i botten med ekonomutbildning. Jobbat många år inom elteknik och krafthalvledare både i Sverige och utomlands, och senare miljöteknik, men sedan de tre senaste åren så handlar livet om järnväg i mångt och mycket i och med att jag började på Hector Rail för tre år sedan.

Staffan Sporre: Det låter härligt att livet handlar i mångt och mycket om järnväg.

Ulf Carlsson: Och Jönköping

Staffan Sporre: Inte minst då förstås. Det är ju så här att vi för ett par år sedan så pratade vi faktiskt med Mats Nyblom som ju grundade Hector Rail 2004. Hur ska du säga att företaget ser ut idag jämfört med då?

Claes Scheibe: Men till stora delar så är det ju samma företag med samma värderingar. Finns många delar som har lyst igenom genom alla åren. Kunden i centrum, stor flexibilitet, smarta lösningar, hela tiden skapar mervärde till kunderna, men också någon slags entreprenörsmässighet att vi ska vara snabbfotade. Allt det där är något vi försöker bevara och bygga vidare på. D et vi har lagt till på senare tid är ju i samband med vår egen tillväxt att få mer samordning i det vi gör istället för att hantera våra affärer separat, att vi försöker koordinera och utnyttja resurser gemensamt och bli mer industriella egentligen i vårt tänk. Så att hitta någon balans mellan entreprenörskap och det industriella. Vi har pratat mycket det senaste om ordning och reda, och nyligen exempelvis så gick vi igenom certifiering för ISO både 9001, 14001 och 27001 just för att kvittera av liksom att vi har den här ordningen och är redan och att vi till viss del är då industriella.

Ulf Carlsson: Vi tänkte ändå börja med det som ju lite är på allas läppar i dessa tider och fråga vilka som är de största utmaningarna som Hector har under pandemin. Godset som helhet har klarat sig relativt bra, men gäller även er verksamhet?

Claes Scheibe: Ja men till stor del stämmer det att trots en pandemi så har vi som verksamhet klarat oss bra och jag tycker det visar ju på järnvägens styrka att det där förtroendet från kunderna har funnits där igenom hela den här ganska turbulenta tiden. Det är ju över ett år nu, som vi har levt i den här ovissheten. Men jag tycker det har gått väldigt bra. Vi har haft bra volymer med våra kunder med en god dialog, men också ställt nya krav på oss. Det har kommit med utmaningar, helt klart. Vi lever ju väldigt mycket på vår flexibilitet, och bara något förhöjd sjukskrivning skapar ju utmaningar, sätter tryck på verksamheten. Våra kunder vill se lite andra flöden, vilket ytterligare då skapar utmaningar i flexibiliteten. Och sedan har vi den internationella trafiken, den har vi ju känt av mer än den nationella. Där har ju volymerna under vissa tider gått ner ganska kraftigt, speciellt under förra året, vid några tillfällen, när fabriker stängde och godståg mellan Sverige och kontinenten stannade upp. Och det har varit en hel del utmaningar runt gränspassagen mot Norge och Danmark. Jag vet inte hur många covid-tester vår personal har gjort under hela året, men det är ohyggliga mängder för att uppfylla alla krav. Så utmaningar, men i det stora hela så har det ju ändå gått bra för oss jämfört med många andra branscher.

Staffan Sporre: I de diskussionerna när vi pratar om just utmaningarna med de internationella transporterna kopplad till covid just, hur tycker du att liksom - hur har stödet från myndigheter och annat varit i det?

Ulf Carlsson: Är vi lika flexibla?

Staffan Sporre: Ja, men precis.

Claes Scheibe: Men det finns ju delar allt från Trafikverket själva med betalningstider, och mindre krav och bevisbörda när det gäller covid-sjukdom och så vidare. Det finns ju sådana saker. Sen har inte vi fått några och heller inte sökt några specifika bidrag i och med att vi inte har påverkats så drastiskt, utan vi har påverkats marginellt och det är nog så jobbigt att påverkas marginellt. Vi har i alla en budget att följa och så vidare, men det har inte varit så illa vid något läge att vi behövt söka specifika bidrag, men bra dialog kan vi väl säga med de myndigheter som behövs, varken mer eller mindre.

Ulf Carlsson: Oaktat pandemi, om vi tittar lite framåt och kikar lite på era mål som företag, är det framför allt en fortsatt expansion här på hemmaplan eller tittar ni mer ut mot kontinenten. Eller är det både och?

Claes Scheibe: Skandinavien är vår hemmamarknad, och där är vårt huvudfokus - ingen tvekan om det. Och då är det ju i första hand Sverige som är den stora volymen, och sen i andra hand Norge och Danmark. Och vi har ju alltid fokuserat på det vi kallar systemtåg, det vill säga hela kompletta tåg så det är ju fortsatt det som är vår ambition. Sedan tror vi ju på fortsatt tillväxt. Företaget har alltid vuxit organiskt genom alla år och har den förhoppning att kunna fortsätta växa med 5 procent lite drygt per år. Vi tror att volym är viktigt för vår egen effektivitet, så därför vill vi fortsätta växa. Och jag tror att vi med vår kreativitet inte bara behöver fajtas om befintliga affärer, utan kan skapa nya affärsmöjligheter på marknaden, det är ju en ambition. Sen har vi ju ett systerbolag nere i Tyskland, Hector Rail i Tyskland, som då täcker kontinenten åt av, så vi kör ju trafik ner i den så kallade korridoren genom Danmark ner till kontinenten med relativt stora volymer och har ju även en tillväxt nere i den tyska och kontinentala marknaden. Så fortsatte, v har en god förhoppning om marknaden och tror att vi kan växa snabbare än den generella marknadstillväxten.

Staffan Sporre: Skulle du säga att det finns några, och i så fall vilka, utmaningar för er i nuläget?

Claes Scheibe: Men man kan ju se det både ur ett mer internt perspektiv och ett externt perspektiv. Totalt sett så, och det kanske är saker vi kommer tillbaks till andra sammanhang också, tycker att en utmaning för vår järnvägsbransch är ju tempot. Att hålla tempo hela tiden är ju väldigt viktigt i alla branscher tror jag, och där har vi mer att göra på järnvägssidan. Och det gäller både oss själva internt och externt. Det tror jag. Sen kan man ju bara kort säga på den externa sidan att det finns en stor vilja att hjälpa järnvägsbranschen och hjälpa att den byggs upp och växer vidare. Och den viljan finns ju både från politikers sida, från Trafikverket eller vad det nu må vara. Men sen gäller det att den viljan också omvandlas till tydliga handlingar, så där finns det ju utmaningar. Det är lätt att det blir ytterligare utredning och att det tar ytterligare tid, och där kommer den här tempofrågan in då, och sedan också att det finns lika villkor på marknaden, både mellan olika operatörer men också igen mot andra transportsätt. Så där finns en del utmaningar jan man säga. Internt för Hector Rail handlar det mycket om att fortsätta med det förändringsarbete vi gör, vi har hållit på många år, och ibland kan man tycka att vi borde öka tempot ytterligare även där. Jobba på den och det handlar i slutändan om att bli ändå effektivare och kunna erbjuda en ännu bättre tjänst till våra kunder. Så det är ett kontinuerligt arbete, och där hitta den här balansen mellan att vara en industriell och entreprenör samtidigt. Det tror jag är en viktig nyckel för vår framgång på marknaden.

Ulf Carlsson: Hector är numera ett av de större namnen i järnvägssverige. Men har du under dina år ändå märkt någon skillnad i hur Hector Rail ses på från övriga branschen, inklusive Trafikverket, i takt med att ni blir mer etablerade och blir större?

Claes Scheibe: Att vara större ger ju en större röst då i olika sammanhang. Att man har möjlighet att påverka, har möjlighet att diskutera mer och det tror jag är positivt. Jag hoppas att även vi kan bidra i olika diskussioner och sedan med storleken så kommer jag också ett större ansvar att sköta sig på marknaden. Att hålla tiderna är ett viktigt mått för oss alla exempelvis, så det finns väl delar där som gör en skillnad. Annars så om man är stor eller liten så är vi ju alla viktiga är på den här marknaden och vi har ju en allmän utmaning att det behöver finnas fler aktörer på marknaden, så jag tror att det bara positivt att vi växer och att många andra växer också här.

Staffan Sporre: Hur ser du på branschsamarbetena i då branschen som JBS och TTT. I vilken grad deltar ni, och saknar du något område där?

Claes Scheibe: Ja, men vi försöker delta med ibland med egna resurser, egen personal och ibland via Tågföretagen som ju försöker vara aktiva i. Sen är ju, alltså vi hinner inte med allt, vi är inte ett gigantiskt bolag och vi har inga extra resurser någonstans att bara fokusera på det här, utan det blir ju lite vid sidan om med allt annat arbete, så ibland skulle vi vilja göra mer, men de hinner inte eller orkar inte. Sen så finns ju alltid en risk, när jag kom in i branschen så tyckte jag att det var ju så himmelens många förkortningar och många samarbetsforum och så vidare och liksom - hur får vi ihop allt det här? Och där finns ju, tycker jag, en risk att vi blir lite för byråkratiska, att det blir mycket möten. Men vad blev slutresultatet och hur kommer ni mål? Men alltså generellt sett är jag ju positiv till dessa samarbeten, absolut. Jag tycker ambitionsnivån är jättebra och det finns många viktiga områden som diskuteras, men gärna lite mer spetsigt ibland. Specialfokus, TTT är ju ett bra sådant exempel på att prioritera hårt. Men det är väl en sak jag skulle vilja slå ett extra slag för, jag tycker det skulle finnas en nationell samordnare för järnvägssidan, liksom det finns på sjötransportsidan. Vi är så många parter i det här, det är så många samarbetsforum redan och vi behöver hjälp kan jag tycka att få en bättre överblick och en helhet och ett bättre tryck i det här. Och där tror jag att det skulle vara bra med en person eller en funktion som skulle hålla ihop det här. Och exempelvis att få med akademin på ett bättre sätt. Jag tycker de kommer lite vid sidan om, och att få till att teori också blir verklighet, vi har i många stora frågor i branschen fortfarande. Hur blir effektivare? Hur skapar vi kapacitet i nätet? Hur sänker vi produktionskostnader? Underhållskostnader etc? Hur höjer vi säkerheten? Att kraftsamla ytterligare inom specifika områden där och gärna då med våra duktiga kompetenser som finns på universitet och högskolor, där tror jag att vi kan göra mycket, mycket mer.

Ulf Carlsson: Du får anmäla intresse där Staffan!

Staffan Sporre: Ja, tänkte precis göra det. Men jag vill bara kolla att det du menar Claes när du säger en national samordnare för järnväg - det är järnvägstransporter för gods då som behöver en samordnare?

Claes Scheibe: Precis, helt riktigt där. Jag tänker i första hand på gods nu.

Staffan Sporre: Jag lider ju av samma åkomma så jag förstår, jag vill bara att lyssnarna också ska hänga med på det. Och precis som Uffe är inne på - jag är den första sträcka upp handen och hålla med, och jag kan väl anmäla intresse då, ni hörde det här först.

Ulf Carlsson: Men när vi har dig på tråden ändå så tänker jag, eller misstänker alla fall att ämnet hur vi gör godståg attraktivare - det borde vara någonting som du gärna pratar om, och därmed få med de här utmaningarna kring en överflyttning från bil till tåg. Vad ser du är de viktigaste stegen vi behöver ta där?

Claes Scheibe: Om jag börjar med från kundsidan, och i alla fall min tolkning av vad kunderna vill ha, så om man försöker sätta någon slags prioritetsordning under blir det ju alltid lite generellt då alla kunder individuella. Men generellt skulle jag säga att prio ett för våra kunder är pris. Sen kommer tillförlitlighet, flexibilitet, leveranstider och så hållbarhet och sen finns en radda med andra, men de fem kommer högst på listan. De första två, pris och tillförlitlighet, där är ju mer att jobba på. Att vi som bransch kan bli effektivare att få ner våra kostnader på ett bra sätt, men också fortsätta att jobba med vår tillförlitlighet. Jag tycker den är bra, men det kan ju bli ännu bättre. Och sen den tredje med flexibiliteten, att vi skapar exempelvis då ett effektivare sätt att hantera tidtabeller så att vi kan möta våra kunders flexibilitetsbehov. Och det är ju just på godssidan då där kunderna behöver ha en hög flexibilitet för att matcha sin egen produktion. Så det är både, vi kommer tillbaka till det här, det är både internt och externt. Internt öka vår effektivitet. Jobba med vår egen teknik och digitalisering, men även externt. Dels tillsammans med er på Trafikverket, men också då de politiska incitamenten. Jag gillar ju generellt sett inte bidragspolitik, men är men det kan ju också tycka att köra transporter på väg alldeles för billigt idag. Och där finns det en obalans man behöver jobba på. Det här är ett jättestort ämne, det är några utav dom punkterna tycker viktiga i alla fall.

Staffan Sporre: Kopplat till allt det här så vet jag att du tidigare haft en del synpunkter på hur mycket verkstad är av godstransportstrategin och färdplanen för överflyttning av gods. Ser du några förbättringar och tycker att det händer mer nu?

Claes Scheibe: Till stor del så jag tycker det är bra med godstransportstrategin. Det finns en bra förståelse från alla parter vad som behöver ske och strategin definierar i alla fall delvis vad som behöver ske. Sen så finns ju hela tiden en risk att det blir lite för byråkratiskt att det tar lite tid, vi kommer tillbaks till de långa utredningarna, istället för att det verkligen händer. Men jag ska inte bara vara kritisk. Jag tycker ändå det rör på sig. Det finns bra diskussioner, exempelvis runt det här med längre tåg, tyngre o större tåg. Det finns en diskussion om hur man kan få igång ny trafik, det pratas om olika rabattupplägg, exempelvis för att få igång nya godsvolymer. Nu gäller det bara att det sker också, och där kopplar jag gärna till min tidigare poäng om det här med en samordnare, att få någon som håller ihop det ytterligare. För varje sådant här möte som sker så behöver det bli action, det behöver hända någonting. Och det är väl ibland då ,undrar man efter mötesprotokoll, eller vad var det då som verkligen hände nu senast? Så ytterligare tryck i att öka tempot tror jag på.

Ulf Carlsson: I ett tidigare avsnitt så pratade vi med Karolina Boholm som lyfte då att en del varuägare ibland känner sig fastlåsta i ett system om man nu väljer järnväg. Hur ser era motargument ut mot en sådan inställning?

Claes Scheibe: Men till att börja med att många kunder vill ju ha långsiktighet, inte minst då Skogsindustrierna. Är det någon som har långsiktighet så är det ju dom. Så jag ser ingen motsättning i det i sig. Sen förstår jag att det behövs en flexibilitet för att möta förändringar och förväntningar på marknaden, och det tycker jag vi borde kunna klara av på ett bra sätt. Så järnvägen täcker ju en stor yta av Sverige och vi skulle kunna matcha även kortsiktiga behov. Här finns ju en del utmaningar med kapacitetstilldelning då och tidtabellshanteringen som borde kunna förbättras. Då tror jag att vi skulle ändå bättre kunna matcha de här kundernas behov. De ska inte känna sig rädda att man låser in sig i någonting. Sen gäller det att ha ett sånt kontraktuellt avtal så att det finns den flexibiliteten också. Beroende på kundernas volymer, transportflöden att vi då ska kunna korrigera därefter. Det tror jag absolut är möjligt.

Staffan Sporre: Och om vi då pratar hållbarhet och som argument för överflyttning. Vilken utveckling ser du som viktigast där, pratar vi elektrifiering av banor eller vätgas, batteridrift? Var är vi då?

Claes Scheibe: Ja men teknikdelen är ju en del där, och det finns ju fortfarande ytterligare elektrifiering att göra. Vi pratar en del om, ja men hur gör vi oss som järnväg fossilfria till 2030, det vore ju konstigt att andra branscher kan bli fossilfria tills dess, medan vi inte vågar säga det trots att vi ju till väldigt, väldigt stor del är fossilfria redan i dag. Så där finns ju en del arbete att göra. Så elektrifieringen ja, men sen så tror jag också att den nya tekniken som du nämnde - vätgas, batteri - det kommer absolut ingen tvekan. Men sen, det finns ju andra delar i det här. Jag ser ju gärna den här helhetssynen för transporter och att där titta på klimatavtryck, hållbarhetsdiskussioner, och inte bara järnväg. Vi ska ju inte ställa järnvägen mot andra transportsätt utan det är en del av ett logistikflöde, och där tror jag att man ska titta på hållbarhetsperspektivet och se hur kan vi då skapa ett stort utrymme för järnvägen i logistiken, men inte bara den, utan den ska ju integreras på ett bra sätt mot det andra och där finns det mycket mer tror jag på tekniksidan att göra nu ur ett hållbarhetsperspektiv

Staffan Sporre: Och när man pratar logistikflöden, jag kan ju tycka ibland att vi ställer ofta, gärna, vi mot dom, järnväg mot lastbil. Så jag tycker att det inte bara kanske är en teknisk fråga, det kan också vara en inställningsfråga. Vad säger du?

Claes Scheibe: Ja men absolut. Jag håller helt med. Det är ju lätt hänt att man pratar bara funktion, ja men det är järnväg, det är väg och flyg och så vidare. Men visst, vi måste göra det tillsammans. Vi kan ju inte från järnvägens sida leverera hela vägen dörr till dörr åt alla håll. Det går inte, utan vi måste samarbeta med andra. Sen gäller det att hitta en balans i det. Elektrifieringskommissionen eller vad de nu kallas, där man pratar om att elektrifiera vägar, och vi har sagt det många gånger att vi har elektrifierade vägar - det är det vi kallar järnväg. Så varför bygga det en gång till? Så det gäller ju att vara lite smart också det här och inte bara driva en tes. Men att jobba tillsammans, det tror jag på på absolut.

Ulf Carlsson: När vi är inne på teknik nu då, då är ju steget inte jättelångt till digitalisering. Vad vill du ska hända där, och vad gör ni själva?

Claes Scheibe: Ja men internt så jobbar vi med en modernisering, digitalisering och det är ju de enkla delarna att gå från excel-ark och manuell överflytt av information till mer automatiserade arbetsmoment, till att säkerställa att vi inte flyttar manuellt information i våra system, utan allting förs över och det skapar ju en kvalitetssäkring att vi inte missar någonting. Men sedan också att alla personer i organisationen har rätt information framför sig och kan då ta precis också rätt beslut. Det jobbar vi hårt med. Sen finns det alltifrån att bättre dela data med exempelvis Trafikverket och infrastrukturägare, så att vi har full information om vad som händer i vår trafik. Så hela tiden, ju mer information desto bättre, och där finns det mer att göra och sedan överhuvudtaget - vi säger digitalisering, men jag skulle gärna bredda det till teknik överhuvudtaget. Vi har nu fortsatt, tycker jag, potential att jobba mer med teknik, inte minst inom säkerhetsperspektivet, som vi inte får glömma bort. Vi är ju en bransch med en del risker och ibland tyvärr väldigt tråkiga utfall, och att jobba vidare med säkerhet ur ett teknikperspektiv, att ha med skyddsbarriärer så att vi inte gör misstag någonstans. Där finns det också mer att göra.

Staffan Sporre: Om vi ska ta och växla lite spår då så kommer vi in på att ni också har växlat lite spår, eller växlat tillbaka kanske man ska säga, ni har ju dragit persontåg förr och nu är nu igen då dragare för Flix Train? Och är väl på gång om jag minns rätt med Snälltåget ute på kontinenten, hur ser resonemanget ut att hoppa på sådana uppdrag?

Claes Scheibe: Ja men dels är det precis som du säger, vi har ju lång erfarenhet utav det här, vi har ju dragit passagerarvagnar under många år till olika kunder, både i Sverige utomlands. Och bara för ett år sedan drog vi ju den här, det så kallade DN-tåget genom Danmark, vilket var ju kul att för första gången på många, många år då kunna åka tåg hela vägen från Sverige till kontinenten utan att behöva ta en färja. Vi har liksom varit och nosat på det, men det klart att nu gör vi lite mer. Det är flera orsaker till det. Ja, en är ju att persontågsmarknaden växer ju bättre starkare än vad godssidan gör, så det är ju attraktivt i sig då i och med att godssidan växer långsamt, så det finns en potential i det. Men sen så finns det ett kundbehov som vi tycker att vi kan möta, för det här handlar ju - det är en nisch inom passagerarsidan som vi jobbar med, det är ju där det handlar om lokdragning. Vi har ju inte inte motorvagnar utan vi har ju lok, och där det finns då kunder som har ett lokdragningsbehov. Där ställer vi väldigt gärna upp och ser vi då några kunder som faktiskt har det behovet, och som har svårt att hitta leverantör på marknaden och där passar tycker vi in väldigt väl. Och sedan ytterligare argument är att vi tycker det är kul att kunna utveckla en marknad mer, nu har ju passagerarsidan kommit väldigt långt, men det finns ju fortfarande grejer, exempelvis att kunna ta sig ner i Europa. Så vi uppmuntrar ju allt. Marknaden växer på ett positivt sätt och det tror vi kan göra här, så vi tycker att det är ett  spännande område. Dessutom känner vi att vi är ju, jag pratar mycket om flexibilitet, att vi är en flexibel organisation och skall kunna hantera både godstrafik och passagerartrafik. Så en kul utmaning för verksamheten också.

Ulf Carlsson: Och när vi är inne på persontåg och lok. Vi funderar på en jämförelse som vi, med är en fråga som vi hade upp i en tidigare intervju för nu flera år sedan, och det var ju med MTR tidigare Vd Johan Söör, och han nämnde då att inför deras lansering av MTR Express så var fordonsfrågan avgörande. Valet av tåg typ var liksom en signal i sig. Hur viktig är lokalfrågan för en godsoperatörer? Bortsett från de givna att viss prestanda måste uppfyllas?

Claes Scheibe: Ja, men den finns ju med det tror jag ju. Men det är klart det fysiska hur ett lok ser ut kanske inte är lika spännande när vi går in på en timmerterminal ute i skogen som det är när det rullar in på Stockholm Central. Där har man inte liksom samma betydelse av hur saker och ting ser ut. Men det klart, hållbarhetsfrågan har vi varit inne på, det är ju en viktig del i det här att ha lok då som drivs på ett effektivt sätt. Tillförlitligheten, det finns ju minimistandard och hur tillförlitligheten ska vara på de här loken. Så det finns ju aspekter. Och sen så, nu nämnde du lok då, men det är ju minst lika viktigt med våra vagnar - vad det är vi använder. Och här finns ju kanske ändå mer utrymme att skapa mervärde genom att ha effektiva vagnar beroende på vad det är för gods som ska transporteras. Och där kommer ju även infrastrukturägarna in då, att vi kan maximera våra volymer och köra så mycket som möjligt, för det blir ju effektivare på alla sätt både ur kostnads- och hållbarhetsperspektiv.

Ulf Carlsson: Hur ser en effektiv godsvagn ut?

Claes Scheibe: Stor!

Staffan Sporre: Haha

Claes Scheibe: Ja men det blir ja - oftast är... Ibland hamnar vi på vikt men ofta är det ju storlek det handlar om, att få ett stort gränssnitt som vi kan köra och de trimningsåtgärder då som ni på Trafikverket gör ju en viktig del där, så att vi kan hela tiden öka lite grann. Och det finns några broar här och där som behöver byggas ut så vi faktiskt kan ta oss förbi. Men ofta är det bara att flytta en skylt eller liknande, det är ju inga jättearbeten.

Staffan Sporre: Jag måste faktiskt också frågorna när vi är inne på fordon. Döper ni fortfarande loken efter filmkaraktärer?

Claes Scheibe: Njaej, det är lite olika. Vi håller oss inte till filmkaraktärer längre.

Staffan Sporre: Ok

Claes Scheibe: Jo just det, det blev stora djur blev det senaste nu. Så nu är det Björnen och Järven och allt vad dom nu heter.

Staffan Sporre: Men de döps i alla fall, det får jag anse vara det viktigaste faktiskt.

Claes Scheibe: Absolut.

Ulf Carlsson: En annan aktuell frågats är den nyligen presenterade infrastrukturproposition, och till den gjorde en av era konkurrenter ett utspel och lyfte två konkreta exempel - jag tror det var på Västra stambanan någonstans och så var det väl utanför Karlstad. Finns det någonting där som du ser som lågt hängande frukter som borde eller redan finns med i den kommande nationella planen?

Claes Scheibe: Till att börja med, jag känner inte att vi har analyserat den lika mycket i detalj som den andra parten som du refererar till. Vi har ju läst den i mer allmänna ordalag och i det stora hela tycker jag att det låter bra, allting. Sedan är det ju gärna det här igen då med kortsiktighet före långsiktighet. Det är ju alltid risk för stora planer. Det är ju ändå mer lätt då det handlar om politik, att man målar upp en stor bild och det ska ske om 20 år. Men för oss behöver saker hända nu, på kort sikt. Så det är väl en allmän oro men jag tycker annars inriktningen är bra i propositionen, absolut. Sen finns det detaljer här och där, säkerligen , som vi kan göra bättre.

Staffan Sporre: Vi pratade ju stråkstyrning i vårt förra avsnitt och dom, stråken, kan ju förstås påverkas av nationell plan och budget. Vilka stråk vill du prioriteras? Bevakar även du till exempel nya stambanor ur ett kapacitetsperspektiv, eller ligger det för långt ifrån den horisont som ni försöker verka i?

Claes Scheibe: Men på den senare frågan så ska jag säga ja, det ligger lite väl bort. Det är bra, det finns en långsiktig plan, men det är inte prioriterat för oss som verksamhet, utan vi är mer kortsiktiga. Jag skulle ju snarare då vilja understryka behovet av den internationella trafiken. Att vi har en bättre koordinering, exempelvis underhåll, det är inte lämpligt att först gör man underhåll ett antal veckor i Danmark och sen gör man underhåll i Sverige på samma sträckning eller samma stråk. Utan hitta en bättre koordinering. Internationella trafiken är ju lite extra komplex då i och med att man går genom olika länder och det är fler lok involverade och så vidare. Så där behöver vi, tycker jag hjälpas, åt för att effektivisera. Sen tror jag att när det gäller vilka stråk i Sverige, ja men Trafikverket vet ju bättre än vad jag vet var det är trångt på spåren och vi har egentligen ingen annan åsikt än vad ni har - utan det är väl bara att göra. Möjligtvis poängtera ett par grejer: Triangelspår generellt sett - det skapar effektivitet, det är bra för klimatet. Att bygga fler triangelspår, det finns ju ett antal identifierade - jag tycker det är viktigt. Och sedan möjligtvis då kasta ur en framåtblick och det är ju Norrland. Vi läser alla om alla satsningar i Norrland och det gäller ju att vi på järnväg också är med och redan nu börjar planera. Det pratas om hur energin skall levereras, men det prata väldigt lite om godset ska levereras. Så där kan jag ju tycka att vi alla skulle kraftsamla så att vi är beredda när alla dessa stora satsningar går igång.

Staffan Sporre: En fråga som en nationell samordnare kanske skulle ha haft?

Claes Scheibe: Precis, exempelvis

Ulf Carlsson: Eller norrländsk?

Staffan Sporre: Ha ha

Ulf Carlsson: Men som bekant är ju 2021 ett europeiskt järnvägsår. Men förutom det här behovet av koordinering, vad skulle du önska kom ut av ett sådant här initiativ?

Claes Scheibe: Men branschen vet ju väldigt väl vad som görs och vad som behöver göras. Jag tror även politikerna till stor del vet det. Så jag ser väl det här framför allt någonting riktat mot allmänheten och man kan väl vara lite populistiskt där att få med sig allmänheten mer i en del järnvägsfrågor. Då kanske vi får mer aktiviteter, att det blir ändå högre tryck, att saker händer så att en inte blir en politisk dialog eller branschdialog så det är väl det som jag ser som det positiva i det här att göra det än mer allmänt känt, men också få ett visst engagemang från allmänheten runt järnvägen. Trots allt är vi många som tycker och tänker runt järnvägen, men man kan skulle få det ändå mer tryck så att det börjar händer mer saker.

Staffan Sporre: Annars så är det väl, om vi tittar internationella bestämmelser på senare tid - i alla fall de som har stuckit ut - så har de mest haft en negativ påverkan på er tänker jag. Och då främst tänker jag på kompositbromsblock och pocketvagnar över Stora Bält. Hur har de påverkat er om vi börjar med bromsarna?

Claes Scheibe: Kortsiktigt har det varit en del utmaningar. Vi ser en del brister med de lösningar som finns i dag. Vi har själva haft en del problem då med de kompositbromsblock som vi använt. Men det är ju kortsiktigt. Långsiktigt är det här bra. Jag tycker att det är ett exempel på där vi borde lära oss varför har vi inte kraftsamlat tidigare? Vi har vetat om problemställningen i många år och vi behöver hitta lösningar. Och än idag då kan jag känna att ja men det finns en koordinering här, men är vi tillräckligt koordinerade verkligen för att få fram bästa lösningen? Här finns mer att göra kan tycka. Jag känner mig inte jätteorolig på kompositbromsblockssidan, det här löser vi, även om det tar lite energi just nu.

Ulf Carlsson: Finns det någon sån fråga då där vi borde redan nu bulla upp oss så att vi inte hamnar i ett läge där blir mer skrik och panik?

Claes Scheibe: Jättebra fråga. Jag har inte tänkt ut något uppenbart just nu, men det är ju värt för oss att scanna av, och framför allt kanske EU beslut som det kan ske väldigt tidigt då och tio år senare smäller till och så händer någonting att vi verkligen har koll. Jag skulle tro, även om jag har själv full koll på det, att vår branschorganisation vet ganska väl vad som är på gång.

Staffan Sporre: Vi missade lite grann om Stora Bält också, men jag vill gärna höra hur har den bestämmelsen om pocketvagnar där påverkat er.

Claes Scheibe: Ja, det här förbudet och som har varit nu under flera månader har ju varit allvarligt och helt klart varit besvärande för våra kunder och minskat volymerna. Och det tycker ju vi är, ja men säkerheten går alltid först, det är ingen tvekan om det. Men på det sätt det har hanterats tycker vi är olyckligt, och det var svårt att få en bra dialog med de danska myndigheterna. Och än idag så går ju inte de här vagnarna över Stora Bält. Vi tycker att det är lite oprofessionellt skött det här, och konsekvenserna är tyvärr att volymerna har gått över till väg och kommer inte gå tillbaks till järnvägen så negativ konsekvens tyvärr.

Ulf Carlsson: Hur för ni fram de här synpunkterna till berörda och de behov då som ni har kopplat till den här typen av bestämmelser. Vad era kanaler får att göra er röst hörd?

Claes Scheibe: Men just i fallet med Danmark så är det i första hand är det tillsynsmyndigheten, Trafikstyrelsen i Danmark, som vi har jobbat med. Men vi har även legat på infraägarna, Bane Danmark, och även i tredje hand med politiker både i Danmark och i Sverige. När jag tycker att man varit, man har inte varit speciellt lyhörda, det har varit väldigt dåligt med dialog och det känns lite som det får bli vad det blir och det får ta den tid det tar. Det här är ju kunder som står och skriker över att man behöver göra leveranser, och så går det fyra månader. Det är inte hållbart, och det får ju tyvärr konsekvenser på de internationella transporterna för oss.

Ulf Carlsson: Är det beroende på kulturella skillnader, eller språkförbistringar?

Claes Scheibe: Språk tror jag inte, vi har flera som pratar danska, så det tror jag inte. Utan det kan ju vara att det är mindre prioritet vad gäller just gods i Danmark, att man ser sig själv lite som ett transitland och därför inte prioriterar frågan. Det är spekulation från min sida, men man undrar ju lite ibland varför det inte får mer uppmärksamhet.

Staffan Sporre: Det finns mycket mer man skulle vilja tillägga, men jag låter bli. Det börjar bli dags att runda av Claes, finns det något som vi inte tagit upp som borde ha fått plats i det här samtalet?

Claes Scheibe: Men det är väl lätt att fastna på utmaningar och svårigheter, vi har ju varit inne på en del av dem här. Men vi är ju ändå i en framtidsbransch. Vi bidrar till samhällsutvecklingen. Vi lever ju ett stort land, långa avstånd. Transporter om det så är människor eller gods är ju otroligt viktiga och vi som bransch behöver hela tiden utvecklas med det här. Och hållbarheten nämndes också, den behöver ju fortsätta att jobbas på. Vi har ju svaren på väldigt många frågor i dag, vilket jag tycker är jättekul och jättespännande, och skapar en fantastisk potential för den här branschen. Och dessutom så finns det fortfarande ganska många tekniksteg att ta för oss, så jag ser med stor framförsikt på den här marknaden att vi har många spännande år framför oss.

Ulf Carlsson: En hektisk framtid helt enkelt?

Claes Scheibe: Absolut.

Staffan Sporre: Ja med då så, då ser vi den an med förtröstan, tycker jag. Stort tack Claes Scheibe för att du tog dig tid till Järnvägspodden.

Claes Scheibe: Tack själva!

TÅGRULL

Ulf Carlsson: Ja men här var mycket som var intressant, men som vanligt så kommer jag nog behöva vända mig till dig för att verkligen förstå. Men först, är det något speciellt som du tar med dig från samtalet?

Staffan Sporre: Ja alltså, det är ju mycket som är spännande, precis som du säger. Ja, jag tycker det skulle varit kul att höra, man blir nyfiken på hur organisationen reagerar på att jamen nu är det en kul utmaning att köra blandtrafik. Det är inte jättemånga aktörer som gör det - väldigt, väldigt få rättare sagt - som kör blandtrafik och det är ju kul att, jamen Vd:n tycker att det är en kul utmaning för organisationen men vad tycker förarna? Jag tror att dom tycker det är kul, därför att jag vet att förr på den gamla tiden, när man körde både och inom samma bolag så vet jag att det var många förare som sade att när delningen blev att det var väldigt - att det fanns en stor charm i att köra godståg på förmiddagen och persontåg på eftermiddagen så det är nog kul, men det hade varit kul att få höra det.

Ulf Carlsson: Ferrari på förmiddagen och lastbil på eftermiddagen.

Staffan Sporre: Eller tvärtom i det fallet jag sa då, men visst. Själv då, vad tänkte du? Vad har du hakat upp dig på?

Ulf Carlsson: Jag har väl inte hakat upp mig, men jag tänkte på det att Claes sa att vi har eller är svaret på många frågor, men en fråga där - hur vi själva ska bli fossilfria 2030 - den hade vi inte riktigt svarat på. Det vill säga vad blir järnvägens argument när även vägtrafiken mer eller mindre går på el? Oavsett då om det batteri eller vätgas eller vad det kan vara. Det blir lite spännande att reda i. Och sedan det här med Danmark om de uppfattar sig som ett transitland, borde inte gods vara ännu viktigare då som en inkomstkälla? Men det där, jag förstår inte danska och kanske inte förstår Danmark heller.

Staffan Sporre: Nä nä, alltså ett av motargumenten när vi pratar andra transportslag blir lika miljövänliga så pratar man ofta gärna om yt-effektiviteten, så klart. Det ju än en kicker som vi aldrig kommer ifrån, inte som det ser ut idag i alla fall. Sen så när det gäller Danmark, ja, nej, jag kanske ska fortsätta släppa den för att inte för att inte stöta med mig med andra.

Ulf Carlsson: Sen så var det ju det här med att allt ska vara stort också. Så lösningen på en sorts kapacitetsfråga på vagnarna, för loken var ju inte lika intressanta - det förstod jag också, men vagnarna skulle vara stora. Det fanns ju stort även på loken, för de skulle namnsättas med stora djur. Men så måste allt vara så stort då?

Staffan Sporre: Men vi är tillbaka på yt-effektiviteten igen då. Alltså om det är det som blir det nya svarta höll jag på att säga, då måste vi ju se till att optimera det så mycket vi bara kan så att det blir den största moroten för att välja järnvägen tänker jag.

Ulf Carlsson: Vi får lyfta elsystemet så att det går att köra tvåvånings eller nånting...

Staffan Sporre: Mmm, precis. Sen ska vi väl också säga när det gäller namnen på loken som stora så ska vi erkänna också att det finns ju sju stycken lok som heter som de sju små dvärgarna, till exempel, så det behöver inte vara stora namn.

Ulf Carlsson: Men nu kör vi till nyheter va?.

Staffan Sporre: Jepp, det gör vi.

TÅGRULL

Staffan Sporre: Jag tänker faktiskt sno den första nyheten nu Uffe, du ska få prata punktlighet, men först så, jag är för glad för att vänta med det här! Linda Thulin träffade vi här i podden i början av 2019 tror jag det var. Och hon fortsätter sitt mission att utveckla förutsättningar på järnvägen så att de kan flöda enkelt genom Europa. I slutet av april så blev hon nämligen omvald på tre år till styrelseordförande i godskorridoren ScanmedRFC, men nu har hon också blivit invald till RNE:S Management board som vice president för RailNet Europe. Jag tror att det snart är dags att bjuda in Linda till podden igen.

Ulf Carlsson: Jag har för mig att vi hade en Vice-president med tidigare, och han fick ingen fanfar, men jag tycker definitivt Linda är värd en.

Staffan Sporre: Absolut. Nu råkar den vice-presidenten vara min chef just nu, så vi ska väl säga att han kanske var värd den då med.

Ulf Carlsson: Han får den retroaktivt.

Staffan Sporre: Tack!

Ulf Carlsson: Det här är inte retroaktivt, för punktligheten för maj - månaden är ju inte slut än, definitivt inte när vi spelar in det här, så det blir en lite rumphuggen rapportering. Men fram till den tjugofemte maj så höll persontågens punktlighet i sig från föregående månad, vilket innebär en punktligt på 94,0. Det är alltså för framförda tåg. Temat för dagen då, godstrafiken, den backade något från nära 82 procent till lite drygt åttio. Men det är ju alltså några dagar kvar på månaden, så det finns ju förutsättningar kanske att putsa på de siffrorna lite grann.

Sen vill jag göra lite reklam, jag passar på här, att den 21 oktober så är det dags för ett nytt samtal om konkurrenskraftiga godstransporter på järnväg. Så en uppmaning är alltså att markera den här dagen i din kalender redan nu!

Staffan Sporre: Jag håller med. Jag har faktiskt fått en förhandstitt på det föreslagna schemat är minst lika intressant som ifjol, det törs jag lova. Apropå intressant förresten på trafikverket.se så kan man läsa om något som kanske kan beskrivas som ett moment 22. För i takt med att spåren har blivit bättre med mindre avvikelser i spårvidd, rälernas lutning och konicitet så slits en mindre del av hjulen än tidigare, och det här kan leda till brister i både punktligt och komfort, och det har man nu forskat på och kommit fram till slutsatser som kan bli en ny europeisk standard. Både SJ och KTH var involverade i arbetet också, som sker inom ramen för In2track2 som är en del av Shift2Rail.

Ulf Carlsson: På webben kan man ju också läsa om vad som kom på tal under ERTMS branschdag. Dessutom såg jag att man kan få ett yngre perspektiv på digitaliseringen av anläggningsbranschen. Det låter ju som någonting helt annat än det du och jag kanske har levererat. Men där vi, tänker jag, ändå kan leverera - jag menar du då i det här fallet - T22, kan vi, har vi något som vi kan kittla med innan vi tar in en gäst som verkligen får breda ut sig i ämnet.

Staffan Sporre: Nja, vi kittlade ju med lite siffror häromsistens. Alltså nu är det ju det det hårda och fantastiskt roliga arbete som pågår just nu, så det är väl inte så mycket att rapportera. Vi har ju samrådsmöten i juni, och därefter kan man väl börja få en hint och kanske börja diskutera lite grann. Så jag tror vi väntar med det.

Ulf Carlsson: Alltid något, den som väntar på en tågplan väntar alltid, eller aldrig, för länge. Jag vet inte?.

Staffan Sporre: Den som väntar på en tågplan vet ju exakt hur länge den väntar, så kan man säga!

Staffan Sporre: Så kan vi säga! Punktligt.

TÅGRULL

Ulf Carlsson: Har vi uttömt den sista droppen av godstransportbägaren nu, eller vad blir det nästa gång? För det är väl också finalen på vårsäsongen 2021?

Staffan Sporre: Den är absolut inte uttömd, men till hösten när restriktioner och annat förhoppningsvis är i ett annat läge, så är det väl ändå dags att växla in mer persontrafikfrågor igen tycker jag. Exakt vad det blir nästa gång det får den som lyssnar se eller höra då tror jag.

Ulf Carlsson: Och om det mot förmodan är något annat perspektiv du som lyssnar vill att vi tar upp eller inte kan vänta till hösten med, hör i så fall av dig till jarnvagspodden at trafikverket punkt se. Vi gillar helt ärligt både tips och all feedback vi kan få.

Staffan Sporre: Så sant som det är sagt, men då tonar vi väl ut och säger tack för den här gången. Och givetvis, tack för att du lyssnat. Om tre veckor är dags igen, ha det superfint tills dess

Ulf Carlsson: Hej då!

DU HAR HÖRT JÄRNVÄGSPODDEN, TRAFIKVERKETS PODCAST FÖR DIG I BRANSCHEN