Artrik vägkant.

Rikblommande artrik vägkant med bland annat cikoria, väddklint, gullusern och blåeld. Väg 939, Bårby-Horva på Öland.
Foto: Mats Lindqvist.

Artrika väg- och järnvägsmiljöer

Transportinfrastrukturen kan innehålla livsmiljöer där växter och djur trivs, till exempel vägkanter, bangårdar och alléer.

Sidoområden till vägar och järnvägar kan i sig själva vara livsmiljöer av värde för den biologiska mångfalden. Sveriges vägkanter täcker en yta lika stor som Öland. Där finns en rik flora av växter som har trängts undan från det övriga odlingslandskapet. Likaså har sandiga bangårdar och banvallar ofta en speciell flora och fauna.

Alléer är ett annat exempel på artrika miljöer knutna till transportinfrastrukturen och de har länge funnits i Sverige. De har planterats under lång tid, över hela landet och i skilda miljöer. Alléer är värdefulla ur många aspekter, både kulturhistoriska, estetiska och biologiska.

Trafikverket anpassar skötseln av och utvecklar artrika väg- och järnvägsmiljöer utefter infrastrukturen. Oersättliga livsmiljöer ska inte skadas av Trafikverkets verksamhet.

Vi skapar och tillför nya artrika väg- och järnvägsmiljöer utifrån rådande ekologi och landskapssammanhang. Det betyder att vi utformar infrastrukturens sidoområden så att den naturliga vegetationen ska kunna etablera sig efter de ekologiska förutsättningar som gäller för just det området.

Vi kan även gynna fåglar och fladdermöss genom att sätta upp holkar i strukturer som broar och stora skyltar i samband med olika infrastrukturobjekt eller genom att spara sandbranter som uppstår i samband med väg- eller järnvägsbyggen.